I kväll åker granen ut. Det var inte alls planerat och jag hade gärna haft den lite till. Men maken, som sköter vattningen, missade vid ett tillfälle, och barren verkligen dråsar ner på golvet. Dessutom har trädet mist sin fina grönska. Värst av allt är att katten gärna tar vägen under granen, kommer ut med ryggen full av granbarr som ruskas ut på olika ställen. Jag har nu vaknat med granbarr i sängen två morgnar i rad.
Hej då granen! Jag saknar dig redan …
